Internationella Kvinnodagen – visst är den värd att uppmärksammas?!

Sedan början av 1900-talet firas den 8 mars Internationella Kvinnodagen på olika sätt runt om i världen. Firandet av internationella kvinnodagen skedde under 1950-talet mest i dåvarande Sovjetunionen och Östeuropa. Firandet av dagen kom dock att sprida sig betydligt bredare och 1980 utnämndes den 8 mars av FN till en officiell internationell kvinnodag.

Ett århundrade då det skedde väldigt mycket för kvinnors (och därmed männens) rättigheter

1900-talet blev det århundrade då kvinnans ställning stärktes på olika sätt genom lagstiftning om rösträtten, rätten till sin kropp och många andra sociala reformer. Ser betraktaren enbart till det som skedde i Sverige betydde det till exempel väldigt mycket för kvinnans ställning att kvinnor här ha fått möjlighet till egen inkomst när förskolor, fritidshem och annan samhällsservice byggdes ut.

Men alltså, behövs det verkligen en internationell kvinnodag?

Behövs verkligen en Internationell Kvinnodag är en ganska vanligt förekommande invändning som kan höras i samhällsdebatten. Måste det verkligen finnas en särskild dag för att uppmärksamma kvinnors rättigheter? Hur är det då med alla andra dagar på året då? Oavsett vad varje enskild individ egentligen tycker i den frågan är det helt klart så att det finns väldigt mycket att fortsätta arbeta för när det gäller kvinnors rättigheter. Och kvinnors rättigheter är inte på bekostnad på männens – det handlar ju om att kunna dela på uppgifter och ge männen tillträde till uppgifter och arenor, exempelvis barn och hem, som traditionellt tidigare så gott som uteslutande sköttes av kvinnor. Så sent som på 1960-talet i Sverige kunde det uppfattas väldigt pinsamt för en man att gå ut och dra på en barnvagn. Idag är det i stort sett det motsatta – det skulle anses väldigt pinsamt att som man inte vilja gå ut och gå med barnvagnen. Det finns fortfarande många områden där även vi i Sverige kan gör betydligt mer för att minska gapet mellan kvinnors och mäns situation. I grunden handlar det ju om att kvinnor och män är lika mycket värda och det är ju såklart jätteviktigt att både kvinnor och män i Sverige, oavsett var de bor eller är födda, ska kunna känna att de är fria, självständiga individer med rätten att välja vem de ska gifta sig med eller var de ska bo någonstans – för att ta några exempel. Och om man ser ur globalt perspektiv i världen kan inte fattigdomen utrotas så länge det finns  ekonomisk ojämlikhet mellan kvinnor och män. De allra flesta av de människor som i världen lever i fattigdom i världen är kvinnor. De har mindre makt, inflytande och resurser jämfört med många män. Och förändringen måste gå betydligt snabbare. För enligt statistik från Världsekonomiskt forum så  visas det att det kommer ta cirka 217 år att stänga klyftan när det gäller löner och anställningsmöjligheter mellan kvinnor och män,  om vi kommer att fortsätta utvecklingen i samma takt som idag.

Mycket finns kvar att göra i Sverige – inte minst när det gäller kvinnors ekonomi

Medlingsinstitutet visar att kvinnors löner 2018 fortfarande skiljde sig från männen, nästan elva procent faktiskt! Om dessutom det sedan skulle tas hänsyn till faktorer som yrke, sektor, utbildningsnivå, arbetstid med mera, är löneskillnaden som inte kan förklaras på annat sätt över fyra procent med en fördel till männen. I den privata sektorn bland tjänstemännen är det tyvärr ännu värre. Den oförklarade löneskillnaden är där nästan sju procent. Detta är faktiskt inte värdigt ett land som på så många olika sätt ändå anser sig vara ett av världens mest jämställda. Alla tjänar på att den klyftan minskar, inte enbart kvinnorna själva utan faktiskt hela landet som helhet. Och det finns många fler områden än den ekonomiska jämställdheten som bör nämnas i sammanhanget: Mäns våld mot kvinnor måste upphöra, jämställd utbildning och hälsa är några andra mycket viktig områden.